När han hotade mig till livet, igen, bestämde jag mig för att ringa polisen. Vi var tillsammans i 15 år och hade fått två söner. Han var charmig och social till en början. Men hans aggressivitet fick mer och mer plats och jag fick hela tiden anpassa mig efter hans humör. Jag mådde inte bra och ville separera. Han hotade att han skulle ta sitt liv om jag lämnade honom. Han hotade att ta barnen ifrån mig. En gång när han var berusad tog han kökskniven och skrek att han skulle döda mig och hunden. Den gången flydde vi till min syster.

Jag vågade inte ringa polisen. Jag var rädd, vad skulle hända med mig och barnen? Vi gick tillbaka, han lovade att aldrig göra mig illa igen och förstod att han gjort något dumt. Det blev bättre, men efter ett tag fortsatte det. För varje sak han slog sönder i lägenheten, för varje gång han sa hora, fitta, dum i huvudet och värdelös till mig så vände jag det mot honom tyst inom mig och sa: ”Han är arg på sig själv”, ”Han pratar om sig själv”. Nästa gång han hotade mig till livet så vågade jag ringa polisen. Nu skulle jag lämna honom. Polisen kom, han blev häktad och dömd för olaga hot. Barnen var redan i tonåren och hade påverkats mycket under uppväxten med konflikter, hot och våld. Jag kämpar fortfarande för att de inte ska bli som sin pappa.